politikmobil

Politiska kommentarer till dagsaktuella händelser.

Brev av Joakim Dillner med kommentarer som berör Lena Dillner

leave a comment »

[Joakim Dillners nya version av brevet (16/9 2004) med mina kommentarer. Jag fick först läsa detta brev 23/2 2005. // MOB]

MOB anställdes den 27/5 2004 som Databas-administratör vid Lunds Universitet, avd. f. Medicinsk Mikrobiologi, Laboratoriemedicin, Malmö (projektanställning i ett år). Undertecknad har varit hans närmaste chef och ansvarig för rekryteringen. Huvudsaklig arbetsuppgift var hantering av en stor forskningsdatabas, innehållande personligt identifierbar integritetskänslig information (bl.a. förekomst av sexuellt överförda sjukdomar) från 12500 personer. I samarbete med avd. f. Klinisk Mikrobiologi, UMAS, avsågs också kvalitetsarbete utföras beträffande en stor provdatabas, i vilken det också ingår personligt identifierbar integritetskänslig information. (Avdelningen för Medicinsk Mikrobiologi, Lunds Universitet är i sin helhet inrymd inom skalskyddet runt avd. f. Klinisk Mikrobiologi, UMAS). Hans första månad i tjänst förflöt utan märkbara problem. I samarbete med förutvarande databasadministratör genomgicks uppbyggnaden av forskningsdatabasen, varefter databasen överfördes till hans dator. Han bedömdes ha så god insikt i datasekretess och datalogi att han också fick administratörsrättighet till sitt datorkonto, vilket annars endast chefer och IT-tekniker vid Klinisk Mikrobiologi har.

[Att jag skulle ha administratörsrättigheter på min dator var ett krav från min sida. Detta bestämdes redan när min arbetsdator beställdes efter kravspecifikation från mig den 27/5. Kvitto från beställning finns. Att chefer har administratörsrättigheter oavsett vilka IT-kunskaper de har låter inte speciellt betryggande.]

Ett mot AFI (avdelningen för IT vid UMAS) kritiskt mail skrevs den 24/6. Vid tidpunkten bedömdes det inte som onormalt, men med facit i hand kan tyckas att det borde ha lett till åtgärd.

[Detta brev finns först i filen e-brev2.html som finns på CD-ROM:en, det är ställt till Joakim Dillner, men eftersom jag inte vill kritisera personer bakom deras ryggar så skickade jag kopia till AFI. Ett problem är att Joakim Dillner inte reagerar på brevet alls. Senare lyckades jag dock lösa vissa problem såsom spärren av IMAP genom att resonera med chefen för AFI. Det visade sig också senare att spärren av Matlabs licensserver var hävd. Matlab var strategiskt för min statistiska hjälp till en doktorand inför en viktig presentation vid en konferens i Spanien. Om jag inte skrivit detta brev så hade de kanske inte hävt spärren av Matlabs licensserver. De av mig producerade diagrammen användes senare även i doktorandens doktorsavhandling utan mitt tillstånd och utan att jag finns nämnd i avhandlingen. Dessutom vägrades jag tillträde till disputationen av Lunds universitet — trots att denna är offentlig.]

Den 3/8 klockan 11.20 inkommer till verksamhetschefen för Klinisk Mikrobiologi UMAS ett e-post avsänt från mob@mikrobiol.mas.lu.se där personliga handlingar för de tre IT-teknikema vid avdelningen för Klinisk Mikrobiologi, UMAS (Petra Johansson, Martin Svensson och Per Bundy) ”begärs ut”.

[De allmänna handlingar jag begärde ut var ”ansökningsbrev och meritlistor (som brukar medfölja ansökan) för IT-teknikerna”, d.v.s. inte några personliga handlingar i ordets normala betydelse. IT-teknikerna är anställda av Region Skåne och jag är till 100% anställd av Lunds universitet, alltså kommer de i fortsättningen att kallas IT-konsulterna. Anledningen till att jag begärde ut handlingarna var för att jag p.g.a. deras bevakande av revir och p.g.a. svar på frågor misstänkte att de inte hade tillräcklig kompetens för att säkerheten för de databaser med känslig information som jag var ansvarig för skulle kunna garanteras. Brevet kan ha inte kommit förrän 12.19, ty det var då det sändes. Detta brev är det 9:e i filen e-brev2.html som finns på CD-ROM:en. Jag blev uppringd 3/8 12.41 och talade i 24 s med Lena Dillner. När jag talade med Lena Dillner så var jag på väg ut på lunch med tre kollegor. Verksamhetschefen vid Region Skåne är Lena Dillner, Joakim Dillners fru, dessutom är hon IT-konsulternas närmaste chef då deras ordinarie chef var på semester. Jag kontaktade inte IT-konsulterna direkt eftersom jag inte ville oroa dem i onödan – det kunde ju mycket väl visa sig att de var fullt kompetenta. Inte heller nämnde jag något om min begäran om allmänna handlingar för någon annan på Mikrobiologen, förrän vid lunch torsdagen den 5/8 som förklaring till varför jag fått mina filer raderade, och datorkonton spärrade. När jag skulle gå tillbaka efter lunch så upptäckte jag att mitt passerkort inte fungerade, men blev insläppt av någon annan eftersom vi först trodde det var något tillfälligt fel. Notera att jag inte fick de allmänna handlingarna förrän på kvällen den 5/8.]

Klockan 16.00 avhålls ett möte mellan undertecknad, verksamhetschefen för Klinisk Mikrobiologi samt MOB i avsikt att få klarhet i vad ärendet gäller.

[Även kl 14 hölls ett möte mellan Lena Dillner och mig. Detta möte finns inspelat på CD-ROM:en. Hon klagade mest på att jag inte vänt mig till närmaste chef. Varför nämner Joakim Dillner inte detta möte? Vid detta möte hade Lena Dillner tillgång till hela min personakt inklusive eventuella sjukintyg, trots att hon är myndighetsperson vid en annan myndighet. Har hennes närmaste chef vid Region Skåne godkänt hennes begäran av hela min personakt? Har det gjorts någon sekretessprövning vid Lunds universitet innan min personakt i sin helhet utlämnades? Svaret på bägge frågorna är: troligen inte!]

Följande framkommer: MOB hade av programansvarig IT-tekniker (Petra Johansson) blivit nekad att få tillgång till installations-disketter för Office-paketet, under hänvisning till att han var tillfälligt projektanställd samt ej programansvarig. Per e-post-korrespondens hade även en datachef Jane Brauer vid Lunds Universitets datacentral (LDC) bedömt det som olämpligt att ge honom tillgång till disketterna ifråga.

[Det är CD-ROM:er för Office-paketet. Dessa är nödvändiga för att köra kunna Office-update vilket krävs för att upprätthålla säkerheten på Microsofts operativsystem. Dessutom ville jag kunna installera mitt nya Microsoft Visio hemma för att kunna lära mig det snabbare. Enligt avtalet (MVL) har man rätt att installera programmen hemma och därmed rätt till kopior av CD-ROM:erna eftersom IT-konsulterna inte installerar program på hemdatorer. Jag är anställd t.o.m. 2005-05-26 och det strider mot lagen att diskriminera personer för att de är tidsbegränsat anställda. Både avtal och lag ger mig rätt att få ut CD-skivorna.]

I e-post till registrator samt till datachef LDC hade MOB yrkat på att Lunds Universitets avtal med Microsoft, i egenskap av allmän handling, skulle faxas till honom och att ”disciplinära åtgärder” måtte vidtas mot Petra Johansson och Jane Brauer om avtalet i fråga ej skulle stödja deras bedömning att ej ge honom tillgång till disketterna.

[Med tanke på den krisreaktion jag drabbats av som följd av detta och även att deras agerande strider mot lagen så bör ”lämpliga disciplinära åtgärder vidtas mot dem som då i onödan försinkat mitt arbete”, se brev 3/8 12.02 på CD-ROM:en. Det är också så att IT-konsulterna under ärendets gång använt olika argument för att inte lämna ut CD-skivorna, vilket jag tolkat som att de egentligen inte ville släppa in någon annan på sitt revir. Detta är en strategi som de som inte är kompetenta och därmed olediga och spända inom sin profession ofta använder. Man undrar kanske varför jag skickar dessa brev utan att kontakta min chef. Jag hade försökt kontakta honom men han var nyligen tillbaka från sin semester och upptagen, dessutom sitter jag två våningar över honom. Han hade inte reagerat i mitt brev om AFI och jag trodde därför inte han brydde sig om IT-säkerhetsfrågor och att det var mitt ansvar att garantera databasernas säkerhet. Under min chefs långa semester hade jag också blivit van att själv lösa problem av detta slag utan att kontakta någon chef.]

MOB anger vid vårt möte att han har för avsikt att driva en rättsprocess, ”om nödvändigt till regeringsrätten”, i avsikt att få tillgång till disketterna. [CD-ROM:erna!] För detta behöver han tillgång till personakterna innehållande de tre IT-teknikemas meritförteckningar, i avsikt att visa att han är mera kompetent att inneha disketterna än dem.

[Jag har aldrig sagt att jag behöver IT-konsulternas meriter för att få ut CD-ROM:erna. När det gäller vägran att lämna ut allmänna handlingar är det snarast JO som bör kontaktas. Jag behövde meritförteckningarna av säkerhetsskäl, men även för att jag var nyfiken på om Region Skåne trots stor arbetslöshet bland civilingenjörer inom datateknik, systemvetare och certifierade nätverks- och datortekniker anställer personer utan utbildning så sent som 2003 – tyvärr är detta fallet. Eftersom jag är högskoleutbildad inom IT, certifierad nätverkstekniker (Network+) och datortekniker (A+) och ingen av IT-konsulterna visade sig vara något av detta, så är det rimligt att mina åsikter om IT-säkerhet bör väga tyngre. Nu har personaljuristen vid LU meddelat att LDC och IT-konsulter inte har rätt att diskriminera tidsbegränsat anställda. Jag ser med spänning fram mot att få ut CD-ROM:erna.]

Han framför klagomål beträffande att han drygt fem timmar efter att han avsände sin e-post ännu inte fått ut IT-teknikernas personakter (Han tittar på klockan och anger den exakta tidpunkten).

[Man skall kunna få allmänna handlingar medan man väntar d.v.s. ca en kvart är acceptabelt.]

Jag förklarar för honom att god samarbetsförmåga är ett krav för en ansvarsfull befattning som hans; att han vid eventuella meningsskiljaktigheter med sina medarbetare borde på ett tidigt stadium ha informerat sin närmaste chef samt att det inte är förtroendeskapande att i tjänsten begära ut personuppgifter på sina medarbetare.

[Det har väl aldrig varit något problem med min samarbetsförmåga, ty jag har alltid tillmötesgått dem som begärt hjälp av mig även om det krävt insatser på sena fredagskvällar. Jag behövde av säkerhetsskäl veta vilka IT-konsulternas meriter var, för att kunna avgöra vilka säkerhetsåtgärder jag måste vidta.]

Efter kl 17.00 fortsätter jag samtala med MOB i enrum. Han intar så småningom en mjukare attityd och när vi skiljs ca kl. 18.00 uppfattar jag att han accepterar min instruktion att glömma disketterna och istället fokusera sig på att försöka återskapa ett förtroende hos sina medarbetare.

[Han minns fel. Vi kom överens om att vi skulle invänta avtalet och att jag skulle agera utifrån det. Jag fick avtalet på förmiddagen den 4/8. Joakim Dillner sade att jag skulle le mot IT-konsulterna. Det hade jag gärna gjort men jag träffade dem inte ty jag sitter på våning 6 och de sitter på våning 4, samma våning som Joakim och Lena Dillner. Dessutom sitter de bakom en dörr i trapphuset och jag har sällan träffat på dem utanför detta rum.]

4/8: Nästa morgon avsänder han ett nytt e-brev till verksamhetschefen för Klinisk Mikrobiologi UMAS, där han uppger att hans begäran om att få ut personuppgifterna om de 3 IT-teknikema ligger fast.

[Mina brev till verksamhetschefen Lena Dillner var svar på hennes brev till mig. Jag anser att Lena Dillner drivit gäck med grundlagen genom att förhala utlämnandet av allmänna handlingar som fanns lätt tillgängliga hela tiden. Jag svarade även på hennes telefonsamtal, med e-brev dagen innan kl 13.53. Dessa brev finns på CD-ROM:en.]

Efter förfrågan meddelar jag verksamhetschefen för Klinisk Mikrobiologi UMAS att MOB inte är auktoriserad att i tjänsten och med Lunds Universitets e-post begära ut dessa handlingar. Vill han mot sin arbetsgivares instruktion begära ut dem får han göra det som privatperson.

[Min chefs fru som är chef vid Region Skåne hade enligt henne själv konsulterat Lunds universitets jurister för att få veta hur hon skulle göra för att förhindra min begäran om allmänna handlingar. Jag tror dock inte att hennes metod är giltig ty jag skrev: ”Förövrigt gjorde jag min begäran både som medborgare, blodgivare och anställd” innan hon skrev att jag inte kunde få ut de allmänna handlingarna.]

Klockan 17.30 genomsöker jag och 2 IT-tekniker den av universitetets datorer som han arbetat på och tar bort all identifierbar integritetskänslig information samt spärrar tillgång till server och administratörsrättigheter.

[Jag tror att dataintrånget skedde i gryningen den 5/8. Detta stämmer också med fillistorna, se CD-ROM. Det finns inga filer som är ändrade vid 17.30. Det skall även vara intressant att se vad loggfilerna säger. Det har också sagts att säkerhetschefen vid UMAS Hans Olsson skulle sagt till Joakim Dillner att radera filerna. Jag tror att min begäran till UMAS@skane.se i privatpersonens Nils Nilssons namn 21.13 den 4/8 om de allmänna handlingarna lett till att någon slagit upp mitt faxnummer i Eniro-katalogen och då kontaktat säkerhetschefen som i sin tur kontaktat Joakim Dillner. Dock bör man inte betraktas som en säkerhetsfara bara för att man begär ut en allmän handling — de som anser detta och sitter på höga positioner i vårt samhälle är enligt mig hot mot demokratin. Detta handlande innebär att Joakim Dillner anklagar mig för att med hög sannolikhet kunna begå brott mot tystnadsplikten för att jag använt en medborgerlig rättighet.]

Det verkar som att de installationsfiler som MOB velat få tillgång till redan ligger på den av universitetets datorer som han arbetat på. De två IT-teknikerna diskuterar hur detta kan ha gått till: installationsfilerna förvaras på en skyddad del av servern som MOB inte borde ha haft tillgång till ens som administratör.

[Jag skall kolla fillistorna eftersom mitt minne är blekt i denna fråga. Jag har dock aldrig hackat mig in någonstans. Filerna för Office XP fanns i en icke spärrad mapp på servern och jag hade ingen aning om att det var meningen att den mappen skulle vara spärrad, ty så har det inte varit på andra företag jag jobbat på. Att man har filerna innebär inte att man kan installera programmet, möjligen skulle jag kunna köra Office Update för min gamla version av Office. Filerna var inte CD-images. Jag meddelade även någon IT-konsult, troligen Per Bundy, om att Office-filerna för en gammal version fanns på servern. Jag ville ha tillgång till Office 2003 och Visio på CD-ROM inklusive CD-key av driftssäkerhetsskäl och för att kunna installera vissa tillägg som inte ingår i standardinstallationen. Att det var meningen att mappen skulle vara spärrad men inte var det, är ytterligare ett bevis på IT-konsulternas inkompetens.]

5/8: Nästa morgon (ca kl. 10.00) meddelar jag att det faktum att han mot min instruktion fortsätter att i tjänsten insamla personuppgifter om medarbetare som han är i konflikt med har skapat ett bristande förtroende och att han inte längre är betrodd att inneha integritetskänslig information.

[På morgonen den 5/8 upptäckte jag dataintrånget innan jag haft kontakt med Joakim Dillner. Jag har inte i tjänsten begärt ut några allmänna handlingar efter det att Joakim Dillner den 4/8 kl 16.55 skrivit: ”Ingen av mina anställda har fått uppdrag att i tjänsten begära ut några handlingar.” Att man inte fått i uppdrag är inte detsamma som förbud. Dessutom skrev Lena Dillner den 4/8 kl 20.23 att jag inte fick ut handlingarna eftersom min arbetsgivare (Joakim Dillner) inte ville det. Vad har min arbetsgivare med en begäran om allmänna handlingar som medborgare och blodgivare att göra? Min begäran ligger fast och det har nu gått mera än en månad sedan jag skickade den.]

MOB överlämnar ett ”kontrakt” som han begär underskrivet. I kontraktet skall jag skriftligen åta mig ansvar för all skada som kan tänkas uppkomma om han inte får tillgång till disketterna. Jag meddelar muntligen att jag har och tar det fulla ansvaret för hans verksamhet, men han insisterar på att få ”kontraktet” underskrivet, ”senast fredag”.

[Joakim Dillner menar troligen ett brev, skrivet av mig torsdagen den 5/8 2004 kl 07.36 med ämne ”Friskrivningsbrev” avsett att skrivas på av Joakim Dillner (men syftet var mer att påvisa de absurda konsekvenserna av restriktionerna) och överlämnat vid ett möte samma morgon efter det att jag upptäckt att jag blivit utsatt för dataintrång (se e-brev2.html på CD-ROM eller webbplats).]

Jag föredrar ärendet för personalavdelningen vid Lunds Universitet (byrådirektör Anders Andreasson). Tyvärr är de som handlägger denna typ av frågor inte i tjänst förrän den 16/8, men han lovar att försöka undersöka vad jag bör göra i detta läge och återkomma.

[Joakim Dillner snokade i och raderade filer, spärrade datorkonton och passerkort utan att kontakta någon. T.ex. skulle mitt fack kontaktats och troligen även polisen för att dataintrånget skall vara lagligt. När föredrar Joakim Dillner ärendet för Anders Andreasson? Nu skriver Joakim Dillner i icke kronologisk ordning.]

De tre IT-teknikernas personakter begärs utlämnade från UMAS av en privatperson vid namn ”Nils Nilsson”. Denne begär att personakterna skall faxas till MOB:s faxnummer och personakterna faxas då dit.

[Hela personakter har naturligtvis inte begärts ut, ty vissa delar är sekretessbelagda t.ex. sjukdomsinformation. Vad som begärdes ut var samma handlingar som tidigare från platsansökan plus vissa betyg och examensbevis. Denna begäran skickades 21.13 den 4/8 men jag fick kännedom om att jag fått handlingarna först på kvällen när jag kom hem den 5/8.]

Kort därefter e-postar MOB till mig samt till IT-teknikerna att han har för avsikt att polisanmäla det faktum att vi genomsökt den av universitetets datorer som han arbetat på.

[15 timmar senare, kl 12.20 den 5/8 skriver jag: ”Som databasadministratör och statstjänsteman kan det vara min plikt att polisanmäla detta.” Faktum är att det råder anmälningsplikt för dataintrång. De har inte bara genomsökt och snokat bland mina privata e-brev, de har dessutom raderat minst en hel mapp inklusive alla undermappar. Jag polisanmälde det ca en månad senare då jag upptäckt i fillistor att detta inte var det enda dataintrånget utan att det skett dataintrång i stort sett varje gryning då privata filer som inte berörs av eventuella automatiska uppdateringar modifierats.]

IT-teknikerna är nu påtagligt oroade och jag bedömer MOB:s närvaro i huset som ett akut arbetsmiljöproblem.

[Jag har som sagt inte haft direktkontakt med dem förutom att jag i enlighet med instruktionerna på skärmen rapporterade inloggningsfelet till dem vid 10.00 den 5/8. De hänvisade då till Joakim Dillner. De verkade då inte speciellt oroade. Jag tror att Joakim Dillner hittat på att IT-konsulterna var oroade. Därefter har han fått IT-konsulterna att flera dagar senare skriva brev om att de var oroade — detta var också något som låg i deras intresse. De har spelat sin oro i syfte att få mig avstängd, vilket var bekvämare för dem än att förklara varför de diskriminerade mig, när andra anställda får ut CD-ROM:er (t.ex. uppgav IT-konsulten Per Bundy vid Region Skåne att han installerat Lunds universitets program på sin hemdator). Oron var och är i vilket fall obefogad och det finns inget stöd i verkligheten för den utan den bygger på en falsk teori om att jag skulle vara en brottsling. Den IT-konsult som var minst inblandad i diskrimineringen skrev inte alls att han var oroad. Den IT-konsult som bara var inblandad i början skrev ganska kort om att han kände det som ett personligt angrepp att jag som en oönskad sidoeffekt fått ut hans personnummer. Den IT-konsult som var mest aktivt involverad i diskrimineringen och t.o.m. preparerat Lena Dillner på att det kunde komma klagomål efter det att hon anklagat mig för att begära kriminella handlingar av henne skrev mycket om sin oro. Jag framförde aldrig några klagomål utan mitt syfte var endast att få veta deras meriter — deras personnummer och andra personliga uppgifter som inte hade med deras meriter att göra var och är helt ointressanta för mig. Jag tror att jag kommer att få rätt i ärendet om att jag är diskriminerad för att jag är tidsbegränsat anställd och det finns ingen anledning för mig att själv sköta rättsskipningen. Även om jag aldrig skulle vinna i juridisk mening så kommer detta ärende att ge mig positiv publicitet och göra mig till en hjälte bland diskriminerade projektanställda demokratiska meritokrater: ”A working class hero is something to be” (John Lennon). Mitt syfte har dock aldrig varit att bli någon hjälte eller martyr.]

Kl. 13.00 låter jag spärra hans passerkort och i det samtal med MOB som jag för strax därefter ber jag honom att gå hem samt att kontakta mig den 16/8 så att vi kan komma överens om ett möte där vi får planera vad som ska ske beträffande hans projektanställning.

[Joakim Dillner är allmänt otrevlig mot mig och säger t.ex. att jag inte är välkommen och kan gå. Den enda sakliga grund att spärra någon ute är om det är omedelbar fara för liv och hälsa. Detta handlande innebär att Joakim Dillner anklagar mig för att med hög risk kunna misshandla någon. Jag gick inte förrän kl 16.40 och hade blivit besökt av en läkare som tog del av min preliminära rapport om ADBakt för Biobanksregistret. Vid 16-tiden ledde Joakim Dillner mig som en fånge i ”Dead Man Walking” när jag ville hämta mina jympakläder i mitt skåp i källaren. Jag har idag avlyssnat inspelningen och har därför mötet i färskt minne (lyssna MB20040805JoakimDillner.WAV). Joakim Dillner säger till slut att jag skall jobba som vanligt den 5/8 och 6/8. Därefter har jag semester till den 16/8 som tidigare bestämt. Notera att Joakim Dillner inte korrigerar detta i sitt brev den 21/10 efter mina kommentarer på hans ursprungliga brev trots att han vid detta tillfälle troligen har lyssnat på inspelningarna.]

MOB anger att de tre IT-teknikerna redan från början konspirerat i avsikt att ”få bort honom” och att händelseutvecklingen nu innebär att ”de har vunnit”.

[Detta är fria fantasier från Joakim Dillners sida och finns inte med på inspelningen från mötet han talar om.]

Han undrar också vilket lagrum jag åberopar när jag ber honom att gå hem, vilket jag tyvärr inte kan upplysa honom om.

[Slutligen så ber han mig ju inte att gå hem och därför har jag ingen fråga om lagrum. Jag påstår däremot att han inte har rätt att spärra mig ute eller tvinga mig att gå hem ty det föreligger ingen risk för liv och hälsa p.g.a. min närvaro.]

Vi kommer vidare överens om att han skulle återkomma nästa morgon (den 6/8) kl. 09.00 för att avhämta personliga tillhörigheter.

[Detta är också fel, något sådant sägs inte på inspelningen. Meningen var att jag skulle jobba som normalt men att jag skulle ha spärrat passerkort.]

E-post-breven från MOB föredras för chefen för UMAS säkerhetsavdelning, Hans Olsson. Kl. 14.30 avhåller Hans Olsson (HO) samt jourhavande väktare ett informationsmöte för de tre IT-teknikerna, undertecknad samt verksamhetschefen Klinisk Mikrobiologi UMAS. På basis av innehåll och tonfall i MOB:s brev är Hans Olssons bedömning att MOB utgör en säkerhetsrisk.

[Vilken dag var detta möte? Säkerhetschefen Hans Ohlsson har sagt till mig att han inte föredragits e-breven och vidare sade han att han aldrig bedömt mig som en säkerhetsrisk. Han har en tjänsteanteckning i sin almanacka att han blev uppringd av Lena Dillner (Joakim Dillners fru) den 5/8 2004 ca kl 15.00.]

Fallet är inte unikt utan påminner om ett stort antal liknande ärenden som säkerhetsavdelningen haft att göra med, där någon anser sig förfördelad av sina medarbetare men är väl medveten om var gränsen går för direkta lagbrott. Den typiska hotbilden i dessa fall är så kallat ”förtret”- att med nästan omärkliga medel som inte går att spåra till förövare skapa besvär och rädsla hos dem man anser sig förfördelad av.

[Säkerhetschefen säger dock att han kommit med allmänna synpunkter så möjligen har han sagt detta. Jag anser mig dock inte förfördelad men däremot djupt kränkt av att bli behandlad som en kriminell av Joakim Dillner och detta ledde till krisreaktion.]

IT-teknikerna undrar över om utlämnandet av personnummer, hemadress och familjeförhållanden innebär personliga risker för dem. HO anser detta osannolikt, men uppmanar till skärpt vaksamhet samt att man noterar allting misstänkt. Erfarenhetsmässigt är säkerhetsrisken störst ca 48 timmar efter att ett passerkort dragits in. HOs bedömning är att obehörigt intrång till lokalerna troligen endast sker om risken för upptäckt är liten. Om det sker är typen av åverkan troligen av typen ”förtret”.

[Det finns inget om familjeförhållanden i ansökningshandlingarna och personnummer och hemadress var en oönskad överskottsinformation som jag inte var och är intresserad av. Jag tvivlar på att detta ”informationsmöte” överhuvudtaget ägt rum, åtminstone knappast den 5/8 2004. En så stor apparat borde märkts och dessutom borde väktarna gripit mig om de nu verkligen betraktade mig som en säkerhetsfara. Vi befann ju oss i ett högrisklaboratorium och det vore inte ansvarigt att ha en person som tänker ställa till förtret omkringspringande. Slutsatsen blir att detta möte inte ägde rum den 5/8 kl 14.30. Jag är djupt sårad över dessa förolämpningar. Det borde få finnas några gränser för hur mycket man får förolämpa en högt meriterad databasadministratör och därmed en gentleman.]

Eftersom vi ännu inte hunnit iordningställa ett arbetsrum har MOB arbetat inne i den semesterledige ställföreträdande verksamhetschefens rum. Nyckeln dit går till samtliga kontorsrum. Detta oroar säkerhetsavdelningen och jag blir uppmanad att så snart som möjligt försöka få tillbaka nyckeln.

[Det är inte Kenneth Perssons nyckel jag har utan en nyckel som jag fick av vaktmästaren som gick till ett rum i källaren där jag brukade byta om till mina gympaaktiviteter med Friskis & Svettis på eftermiddagarna. Det hade dock visat sig att denna nyckel också passade vissa andra dörrar. Jag tror inte detta beror på att det är en huvudnyckel utan p.g.a. att många lås är identiska. Joakim Dillner vill inte erkänna hur låg säkerhet det är på Mikrobiologen och därför påstår han att det var en huvudnyckel. Jag kände inte till att Kenneth Persson var ställföreträdande verksamhetschef.]

HO beslutar om att tillsvidare kommer säkerhetsavdelningen att göra extra ronderingar i lokalerna samt att under fredagen stationera en väktare i lokalerna. Denne bör placeras så diskret som möjligt för att undvika att provocera MOB.

[Ytterligare en förolämpning — precis som om det skulle vara möjligt att provocera mig till brottsliga handlingar.]

Min egen bedömning är att även en hotbild av typen ”förtret” måste tas mycket seriöst i detta fall. MOB är dataexpert och har särskilt anklagat de tre IT-teknikerna för bristande kompetens i IT-säkerhetsfrågor. Kliniskt Mikrobiologiskt laboratorium utför årligen ca 800.000 analyser, många av dem har omedelbar och akut betydelse för patienternas hälsa. Kliniken är det enda viruslaboratoriet i hela södra sjukvårdsregionen. Provutsvarningssystemet är mycket avancerat- hitintills det enda i hela landet som delger provsvar via Internet. MOB har delgivits ingående kännedom om systemets uppbyggnad.

[Just p.g.a. detta är det extremt viktigt att anställa de mest meriterade av de sökande till tjänsterna som IT-tekniker och IT-assistenter. Om Lena och Joakim Dillner verkligen brydde sig om säkerheten så skulle de aldrig anställt respektive anlitat inkompetenta IT-konsulter. Jag hade vid detta tillfälle inte anklagat dem för inkompetens ty jag hade inte läst deras ansökningshandlingar. Det finns förmodligen ett viruslaboratorium i Köpenhamn. Jag har utsatts för repressalier p.g.a. Joakim Dillners fördomar om den grupp jag tillhör.]

Ca kl. 15.30 samlar jag min personal vid universitetsavdelningen och informerar vad som hänt.

[Är detta ockå den 5/8? Otroligt! Förmodligen har Joakim Dillner förtalat mig inför mina kollegor. Bara påståendet om att jag skulle vara en säkerhetsrisk innebär ju förtal. En dag kommer de att få veta vad som verkligen hände och då kommer förtroendet för Joakim Dillner att försvinna.]

Kl. 17.30 går jag upp till ställföreträdande verksamhetschefens rum för att kontrollera att MOB har gått hem. Han är just på väg att lämna rummet. Jag hämtar huvudnyckel för att kontrollera rummet. Rummet är orört men MOB har tagit den av universitetets bärbara datorer som han arbetat på med sig.

[Joakim Diller påstår här att det skulle funnits någon risk för att jag skulle utfört skadegörelse på rummet. Ännu en förolämpning.]

Jag får strax därefter tag på honom via hans mobiltelefon beträffande dator och nycklar. Han lovar ta med dem imorgon. Prefekten för inst. f. Laboratoriemedicin, Malmö, Lunds Universitet informeras skriftligen. 6/8: MOB dyker inte upp. Han har kl. 04.49 på morgonen faxat in en sjukanmälan. Han går inte att nå på telefon i hemmet. Jag faxar och ber honom ringa upp.

[Joakim Dillners handlande har framkallat en krisreaktion hos mig och jag kunde inte sova normalt på flera nätter framöver.]

Svars-mail från MOB: Han är för trött för att ringa upp. Han vägrar lämna tillbaka datorn, men bedyrar att han inte tänker missbruka den.

[Se det exakta brevet den 6/8 2004. Bedyra är ett negativt laddat ord, jag skriver precis vad jag menar: jag skulle inte ändra något på hårddisken. Finns på CD-ROM i e-brev2.html.]

Tel-kontakt med Anders Andreasson: Diskussion beträffande vad jag ska göra nu, t.ex. beträffande dator och nycklar. I och med att han fortfarande är anställd och vi inte har akut behov av dem finns knappast grund för att tvinga in dem. Juridiska avdelningen är tydligen bekant med MOB i flera andra ärenden. Han känner dock inte till några säkerhetsöverträdelser.

[Jag har blivit vägrad svar med e-post av en lärare som besvarar andra studenters frågor med e-post. Jag föredrar e-post framför muntliga förklaringar p.g.a. att jag är en visuell inlärare. Dessutom blev jag utsatt för en våldsam självtäkt av en högskolesekreterare då jag satt helt fredligt och läste några allmänna handlingar. Flera veckor senare fick jag ut handlingarna via e-post men då var det redan försent att ta upp dessa i ett yttrande över doktorandtjänsttillsättningar. Slutligen vägrade en studievägledare att besvara en enkel studievägledningsfråga via e-post trots att man måste det enligt 4 § i Förvaltningslagen. Dessutom påstod han att det var lika fel att besvara ett brev från mig skriftligt som det vore att besvara en utländsk student på svenska. För detta anmälde jag honom till Handikappombudsmannen ty han behandlade mig som dyslektiker trots att så inte är fallet.]

Det finns ingen på juridiska avdelningen som kan lämna rådgivning. Jag blir uppmanad till telkontakt med Jörgen Andersson och Ingrid Andersson på måndag. Svars-fax från mig till MOB: Han kan ha kvar datorn i hemmet tills vidare. Veckan 9-13/8 har han sen förut begärt semester. Jag ber honom koppla av under semestern och ber honom ringa mig den 16/8 kl. 09.00 för planering.

[Min semester blev helt förstörd p.g.a. Joakim Dillners brutala agerande mot mig och de kränkningar han utsatte mig för. Att han önskar mig trevlig semester är bara hyckleri.]

Innan jag går hem meddelar jag de tre IT-teknikerna att MOB:s senaste mail inte är hotfullt samt att hans tidigare historia tyder på att han inte är ett hot mot deras personliga säkerhet.

[Inget av mina e-brev har någonsin varit hotfullt. Eftersom Joakim Dillner kände till min historia redan när han anställde mig p.g.a. mitt CV och alla intyg — inklusive intyg från polisen för lärare inom grundskolan, så fanns det ju ingen anledning för honom att helt plötsligt betrakta mig som en säkerhetsfara. Enda förklaringen måste vara att Joakim Dillner har någon allvarlig fördom mot någon av de grupper jag tillhör och detta borde utredas närmare.]

Veckan 9-13/8 är jag på semester, men försöker att i möjligaste mån handlägga ärendet per telefon. 9/8: Kl. 16.40 ringer receptionen på Klinisk Mikrobiologi. MOB är där och vill hämta personliga tillhörigheter. Han får tillträde till lokalerna, under förutsättning av att någon ur personalen kan följa med och observera hans förehavanden.

[Hela detta hämtande av främst böcker är inspelat, lyssna MB20040809Hämtning.WAV. Samtalet bryts innan Joakim Dillner hinner ge något tillträde. I stället förklarar jag för receptionen att jag är anställd och att det är fel att mitt passerkort skall vara spärrat. En kvinna följer mig då upp i hissen till 6:e våningen.]

En störning bryter mobil-samtalet och när jag åter får kontakt är MOB tillsammans med ställföreträdande verksamhetschefen inne på dennes rum. Jag ber MOB att överlämna sina nycklar till ställföreträdande verksamhetschefens rum till denne. MOB hävdar att det finns en lag som förbjuder honom att lämna ifrån sig nyckeln. Han anser att min begäran om nyckeln är ett sätt att försöka lura honom att begå en ”kriminell handling”. MOBs röstläge under samtalet höjs betydligt. Innehåll och tonläge oroar mig och jag kallar på akut väktarutrycking. Då väktaren kommer har MOB gått.

[Som jag redan förklarat så kände jag inte till att Kenneth Persson vars rum jag lånat och som jag kom bra överens med och dessutom hade hört mycket gott om var ställföreträdande verksamhetschef. Jag ansåg att det skulle kunna uppfattas som ett accepterande av en uppsägning om jag lämnade nyckeln till någon utomstående. Jag behandlades som en kriminell och detta framstod som en fälla, vilket det förmodligen också var. När jag spelar in så kan jag aldrig vara säker på att det kommer att lyckas och jag ville därför inte utföra några handlingar som skulle kunna användas emot mig. Jag har inte höjt röstläget betydligt men jag blev besviken då Joakim Dillners fax från i fredags tydligen bara var hyckleri och att han nu ville trakassera mig på min semester. Jag förklarade tydligt för honom att jag bara kommit för att hämta mina böcker och han accepterade att jag inte skulle lämna nyckeln.]

Tel-kontakt med universitetsarkivarien, Jörgen Andersson. Ber om bedömning av om jag var i min fulla rätt att förbjuda honom att i tjänsten insamla personuppgifter på sina medarbetare genom att begära ut deras personakter? Han bedömer att detta är korrekt.

[Joakim Dillner hade ju rätt att leda och fördela mitt arbete men kan inte bestämma över vad jag skall göra som privatperson och dessutom under pseudonym. Lena Dillner gjorde fel då hon avslog min begäran som ”medborgare och blodgivare”. Enda anledningen till att hon inte blev fälld av JO var att jag strax därefter begärde ut handlingarna under en pseudonym, och då fick jag ut dem en dag senare. Så familjen Dillner borde vara tacksamma över att jag på detta sätt räddade en av dem. Man kan säga att min begäran i mitt eget namn fortfarande är oexpedierad, men jag anser att det vore att missbruka Tryckfrihetsförordningen och fel att besvära JO och insistera på att de ska utlämnas, när jag trots allt fått ut handlingarna inom rimlig tid under ett annat namn.]

10/8: Tel-kontakt med LU:s juridiska avdelning, Ingrid Andersson samt ytterligare en person som jag tyvärr inte noterade namnet på. Jag behöver rådgivning beträffande vad jag ska göra nu samt vad jag ska göra på måndag då MOB:s semester är slut. Jag har utfört de nödvändiga akuta säkerhetsåtgärderna för att säkra integritetskänslig information, men några formella avstängningsbeslut el. dyl. har jag inte fattat. Det är angeläget att detta görs på ett så korrekt sätt som möjligt. Återigen hänvisning till att den person som kan arbetsrättsliga frågor är tillbaka den 16/8. Blir rådd att medan utredning pågår tilldela MOB arbetsuppgifter. Förklarar problemet med att LU:s universitetsavdelning inte har några utrymmen utanför skalskyddet runt avdelningen för Klinisk Mikrobiologi vid UMAS och det patientsäkerhetshot detta innebär, men man vågar inte ge mig något konkret råd.

[Jag tror inte att eftervärlden kommer att vara tacksam för att Joakim Dillner utsatte mig för psykisk misshandel, egenmäktigt förfarande och kanske även stöld. Jag blev aldrig avstängd, men däremot begärde jag omplacering för att slippa att ha Joakim Dillner som chef. Joakim Dillner har dessutom smutskastat mig och förolämpat mig något oerhört. Även om jag helt utan egan förskyllan drabbats av detta så kommer det förmodligen ändå att försvåra för mig att få jobb på Lunds universitet eller Region Skåne i framtiden. Även många företag som är leverantörer till Lunds universitet eller Region Skåne kommer att dra sig för att anställa mig. Jag tror att den överblick mina databaser hade gett hade kunnat vara viktiga bidrag för att hindra sjukdom och förtida död för miljontals människor. Joakim Dillner ljuger och har allvarliga fördomar mot folkgrupper och skadar personer. Han är därför bevisligen en ond människa och borde inte få ha tillgång till de genteknologiska maskiner som kan orsaka stor skada om de missbrukas.]

Undersöker möjligheten av att inreda ett arbetsrum inom skalskyddet för Klinisk Mikrobiologi vid UMAS, men där han kan stå under kontinuerlig bevakning.

[Det hade varit en grov kränkning att vara ställd under kontinuerlig bevakning.]

Blir uppringd av en representant för SACO (glömde tyvärr att notera namnet). Drar hela historien dag för dag. Ber särskilt om råd beträffande vad jag ska göra på måndag. Hon är mycket förstående. Emellertid är den jurist som kan frågorna inte i tjänst — hon ska försöka nå honom och återkomma så snart som möjligt.

[Facket har inte upplyst mig om att de blivit kontaktade av Joakim Dillner och gett honom råd. Detta är förräderi om det är sant.]

11-12/8: Ingenting händer. 13/8: Medarbetarna är oroade beträffande vad som ska hända på måndag och jag är tvungen att ta ställning. Jag meddelar att jag har för avsikt att be MOB att utföra sina arbetsuppgifter i hemmet samt att han av säkerhetsskäl inte kommer att släppas in.

[Efter Joakim Dillners förtal av mig så är kanske okritiskt tänkande medarbetare oroade.]

Klockan 14.30 hör representanten från SACO av sig igen. Hon heter Marianne Steneroth Sillén. Hon undrar om personalavdelningen bett mig att kontakta facket i frågan, vilket jag ger ett nekande svar på. Jag har bett dem om hjälp med att hantera frågor om fackförhandlingar och arbetsrätt, men man har hänvisat till att den arbetsrättsjurist som återkommer från semester den 16/8 kommer att hantera frågan. Jag berättar om min avsikt att, om MOB dyker upp på måndag, då ge honom arbetsuppgifter som han kan utföra i hemmet. Hon anger att det vore bra om en fackförhandling kunde ske senast onsdag, eftersom hon är bortrest torsdag och fredag. E-postar genast mina minnesanteckningar till henne (version 13 augusti 2004 kl. 11.00).

[Dessa minnesanteckningar m.m. innehåller grovt förtal mot mig. Jag ser att e-brevet skickats som kopia till mitt fackombud Marianne Sillén. Hon har därför troligen fått det och tagit intryck men aldrig gett det till mig så att jag kunnat bemöta det. Detta torde vara trolöshet mot huvudman och förklarar det svekfulla sätt på vilket jag blivit behandlad av mitt fackförbund SACO-rådet. Hon borde avgå. Ett stort problem vid Lunds universitet är att de fackliga förhandlarna och personaljuristerna kommer från samma institution. Det kan t.ex. vara så att ombuden har varit lärare och handledare åt personaljuristerna. En personaljurist Johan Mulder har t.ex. också varit doktorand vid Handelsrätt där Marianne Sillén arbetar.]

Jag är mycket orolig betr. vad som kan hända om MOB dyker upp på arbetet på måndag och ringer Marianne Sillén i hemmet kl. 18.00. Hon ber mig att bara lugnt och stilla be honom att gå hem samt lovar att vara tillgänglig på sin mobil på måndag ca kl. 09.00.

[Denna otillbörliga kontakt har jag aldrig informerats om. Det var först den 23/2 2005 som jag fick veta detta. Själv hade jag bara talat med Marianne Sillén i några minuter i telefon och hon kan mycket väl ha varit preparerad av Joakim Dillner (eller t.o.m. Lena Dillner som ringde upp mitt centrala fackombud Bo Seving, men han meddelade mig om denna otillbörliga kontakt).]

16/8: Jag ber säkerhetsavdelningen att planera ett mottagande av MOB, vilket de gör mycket professionellt. Då han anländer 09.00 visas han till ett lugnt rum där han, efter cirka 40 minuters samtal med mig och väktaren samt telefonkontakt med Marianne Sillén, lämnar ifrån sig sin huvudnyckel och accepterar instruktion om att arbeta med kompetensutveckling i hemmet (inläsningsinstruktion överlämnas). Datorn är lite svårare, men på Marianne Silléns förslag går han med på att deponera den inlåst hos säkerhetsavdelningen. En datorväska med datorn förseglas med säkerhetsavdelningens sigill och väktaren kan ta den med sig.

[Även detta finns inspelat MB20040816Joakim_Roger.WAV. Det finns inte så mycket jag kan göra mer än att lämna ifrån mig grejerna när jag har en stor, förmodligen beväpnad väktare och Joakim Dillner framför mig i ett rum mittemot receptionen. Jag fick kränkande arbetsuppgifter: att för hand räkna uppgifter i del 2 av en sönderriven statistikbok från 1971, där del 1 var nödvändig. Jag meddelade detta. Jag meddelade också att dessa ytterligare kränkningar skulle leda till högre skadestånd. Tydligare än så vågade jag inte protestera ty jag ville inte provocera Joakim Dillner eller väktaren Roger. En stund då Joakim Dillner var ute så meddelade jag Roger om att jag var utsatt för kränkande särbehandling. Jag frågade Marianne Sillén om råd, men eftersom jag inte vid den tidpunkten visste att hon var preparerad och jag var utsatt för bedrägeri så följde jag hennes svekfulla råd. Dock hade jag p.g.a. råntvånget inte mycket val. Ett annat problem är att Joakim Dillner har anslag på flera miljoner per år. Han kan nog köpa en hel del tjänster. Men i detta fall tror jag inte det räcker i längden ty han har förbisett modern teknologi såsom MP3-spelare med inspelningsfunktion, bildläsare, digitalkameror, CD-brännare, webbservrar och databaser. Dessutom har han en otidsenlig politisk ideologi som möjligen delas av vissa fackombud.]

Tel-kontakt med Anders Lindahl på personal — Jag drar ärendet. Han ber mig sammanställa dokumentation som t.ex. e-post. Skickas till honom samt till Marianne Sillén. Minnesanteckning uppdaterad 16/8 kl. 17:30 Joakim Dillner Professor Avd. f. Medicinsk Mikrobiologi, inst.f. Laboratoriemedicin, Malmö, Lunds Universitet

[Slut på brev] 

Advertisements

Written by U.P.A.

13 maj, 2014 den 03:03

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: